Ange minst ett sökord Textstorlek:  +  100%  -  Anpassa Skriv ut

Rätten till social trygghet

I grundlagens (GL) 19 § regleras rätten till social trygghet. Paragrafen anger att "Alla som inte förmår skaffa sig den trygghet som behövs för ett människovärdigt liv har rätt till oundgänglig försörjning och omsorg. Genom lag ska var och en garanteras rätt att få sin grundläggande försörjning tryggad vid arbetslöshet, sjukdom, arbetsoförmåga och under ålderdomen samt vid barnafödsel och förlust av en försörjare. Det allmänna ska, enligt vad som närmare bestäms genom lag, tillförsäkra var och en tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster samt främja befolkningens hälsa. Det allmänna ska också stödja familjerna och andra som svarar för omsorgen om barn så att de har möjligheter att trygga barnens välfärd och individuella uppväxt. Det allmänna ska främja vars och ens rätt till bostad och möjligheter att själv ordna sitt boende."

Den första bestämmelsen i 19 § GL anger en rätt som är kopplat till en persons förmåga att själv ordna sig ett människovärdigt liv. Har en person inte en sådan förmåga har han rätt till oundgänglig försörjning och omsorg. I första hand skall en person på egen hand skaffa sig en försörjning. I andra hand ordnas försörjningen genom det socialskydd lagstiftaren upprättat i stöd av 19 § 2-4 mom. GL och slutligen genom andra personer. Först därefter kan en person anses inte ha förmåga att skaffa sig oundgänglig försörjning och har således rätt till sådan. När alla andra möjligheter är uttömda (egen försörjning, socialskyddet, andra personer) kan en person direkt med stöd av bestämmelsen i första hand inför myndigheter kräva och i andra hand i domstol yrka oundgänglig försörjning och omsorg.

Den andra bestämmelsen i 19 § GL anger att i lag ska regleras var och ens rätt till grundläggande försörjning. Det ställs således ett krav att rätten till försörjning vid arbetslöshet, sjukdom och vissa andra situationer ska regleras i lag. Med stöd av bestämmelsen kan inte krävas att t.ex. staten ska betala allmän ålderspension utan ett sådant krav ska grunda sig på den lag som förutsätts i bestämmelsen, vilket i detta fall kan vara t.ex. folkpensionslagen.

Den tredje bestämmelsen i 19 § GL anger bland annat att kommunerna (och andra som omfattas av begreppet det allmänna) ska tillförsäkra var och en tillräckliga socialvårdstjänster, enligt vad som närmare bestäms i lag. I fråga om definieringen av vilka tjänster som ska anses tillräckliga utgick man i regeringens proposition från en sådan nivå på tjänsterna som ger alla människor förutsättningar att fungera som fullvärdiga medlemmar i samhället. Bestämmelsen anger inte att någon har rätt till socialvårdstjänster utan den ställer krav på det allmänna att garantera alla sådana socialvårdstjänster de behöver, enligt vad som närmare bestäms i lag.

Den sista bestämmelsen i 19 § GL ålägger det allmänna att främja allas rätt till bostad. Bestämmelsen antyder att alla har rätt till bostad men allas rätt till bostad anges inte i bestämmelsen. Däremot anses - enligt förarbeten till bestämmelsen - i "rätten till oundgänglig omsorg" i den första bestämmelsen i 19 § GL även ingå en boendedimension; "rätt till ett sådant boende som är en förutsättning för att hälsa och livskrafter skall bevaras."

En annan central bestämmelse med tanke på förverkligandet av rätten till social trygghet är 22 § GL. Bestämmelsen förpliktar det allmänna att se till att de grundläggande fri- och rättigheterna tillgodoses i praktiken. För att de grundläggande fri- och rättigheterna ska tillgodoses krävs att staten, landskapet och kommunerna vidtar aktiva åtgärder, dvs. skapar verkliga förutsättningar för tillgodoseende. Till de viktigaste verktygen hör dels lagstiftning som tryggar och preciserar de grundläggande fri- och rättigheterna, och dels anslående av ekonomiska resurser.

 

Kontrollerad 8 november 2011