Ange minst ett sökord Textstorlek:  +  100%  -  Anpassa Skriv ut

Valfrihetssystem

Omsorg och andra tjänster inom den sociala sektorn i landskapet ordnas främst av kommunerna. Att det huvudsakligen är kommunerna som är tjänsteleverantör har sin självklara förklaring då de har en lagstadgad skyldighet att tillhandahålla ett stort antal socialvårdstjänster. Det är dock möjligt för kommunerna att ordna servicen genom att köpa tjänster av andra. Kommunerna har frihet att välja vem som skall utföra tjänsten med de begränsningar som följer av bland annat tillgången på kvalificerade tjänsteutövare och upphandlingsregler.

För brukarna är friheten att välja vem som skall tillhandahålla servicen begränsad. Det vanliga sättet är att en brukare ansöker hos kommunen om en viss socialservice. Kommunen avgör om brukaren har rätt till servicen eller om kommunen av annan orsak erbjuder den ansökta servicen. Ett positivt beslut leder till att t.ex. en äldre person erbjuds ett antal timmar hemservice i veckan. Även om klientlagstiftningen kräver att kommunen skall beakta den äldres åsikter om servicen är det inte möjligt för åldringen att bestämma vem som skall komma och utföra den beviljade hemservicen.

Valfrihetssystem i Sverige och Finland

Inte bara för att öka valfriheten och utbudet för brukare av socialvård utan även för att främja kvalitén, öka konkurrensen och effektivera verksamheter har man i Sverige och även i viss mån i Finland prövat olika system.

I Sverige har det vanligaste sättet varit att kommunerna bjuder in externa aktörer att konkurrera på samma villkor som den egna verksamheten. De aktörer som uppfyller kraven som uppställts godkänns av kommunen. Brukaren får, efter ett kommunalt beslut om service, sedan välja den aktör han eller hon önskar och kan även byta tjänsteleverantör. Brukaren betalar detsamma oberoende vilken aktör han eller hon väljer. I Finland har servicesedlar använts i olika statligt finansierade projekt främst inom hemservicen i början på 2000-talet. Servicesedlarna har ett visst belopp och ger brukaren möjlighet att använda den för att få de tjänster som kommunen beviljat av tjänsteproducenter som godkänts av kommunen. Mellanskillnaden mellan servicesedelns belopp och tjänsteproducentens pris får brukaren stå för. Tanken har varit att bredda utbudet och öka konkurrensen men främst att brukarna skall få möjlighet att välja serviceproducent. Trots olika projekt har användningen av servicesedelssystemet varit begränsad. För att få ordning på de olika systemen och för att minska den osäkerhet som upplevs i kommunerna om vad som gäller så har i Sverige stiftats en lag om valfrihetssystem (LOV) och i Finland en lag om servicesedlar inom social- och hälsovården.

» Länk till Jämförelse, den svenska modellen (LOV) och det finska systemet (servicesedel)

Utredning om valfrihetssystem på Åland

Vid årets överläggningar med landskapsregeringen framförde kommunförbundet ett förslag om att tillsätta en utredning för att införa en egen åländsk lag om valfrihetssystem. Målsättningen är att lagen ska fungera som ett verktyg för kommuner som inför valfrihet och öppnar för privata alternativ. Valfrihetssystemet skulle kunna tillämpas på bl.a. omsorgsverksamhet för äldre och för personer med funktionsnedsättning. Gruppen konstaterade dock att det i dagsläget finns andra mer prioriterade ärenden att lägga befintliga resurser på. 

» Lagstiftningsfrågor 

» Kommuninvånarna vill ha bättre medborgardialog och ökad valfrihet